Oslo And I

Förnekelse.

 

I en vecka nu har jag försökt att undvika att använda åtminstone halva min säng på grund av den nu har blivit en garderob. I en vecka har jag tänkt att jag borde göra något åt det men nu har dagen kommit när jag tänker ta tag i mitt lilla problem.

 

Jag har laddat med en ganska oglamorös frukost bestående av cream chees på ett hamburgarbröd och en kopp the framför sex and the city. Under tiden så passade jag även på att förflytta högen med kläder från sängen till soffan. Detta kan kanske hindar mitt pinsamma beteende att gömma klädhögen under täcket när jag får besök.

 

Jag kan inte i heller förneka att det finns ett liv som väntar på mig utanför Zaras dörrar så i veckan när kunde gå från jobbet i tid på grund av en banktid så passade jag även på att gå på film nummer två i Stieg Larssons trion, ”Jenta som lekte med ilden”. Eller ni kanske tycker att jag borde ta det på svenska ”Flickan som lekte med elden”. Men jag har kommit på att det är just det, jag måste sluta att ta allt på svenska. På grund av alla svenskar här (senaste siffrorna är 60 000 (!) svenskar i Oslo) så har det blivit ett minisverige här. Klubbar dit bara svenskar går, kanaler som bara svenskar tittar på, områden där bara svenskar bor och jobb där bara svenskar jobbar. Helt ärligt så är det inte bara jag som borde vakna upp från min förnekelse utan även de flesta svenskarna här för vi bor i Norge, inte i Sverige, ganska likt men inte samma. Vi bor i Norge hur mycket vi än försöker inbilla oss att detta är Sverige.

 

I vilket fall som helst så var filmen väldigt bra och jag förstår varför Paolo Roberto var med i den nu när han är med i boken och allt men kunde ingen gett honom lite skådespelarlektioner innan?

 

Nej nu är det tid att sluta leva i förnekelse.

Önska mig lycka till

 

Då var vi här igen. Söndagar i Oslo, den här är till och med en regning sådan. Det var de här söndagarna som i början av min Oslovistelse fick mig att avsky veckans sista dag. Men efter en tid så insåg jag att söndagar här är till för att fika med sina vänner, gå ut på tur eller helt enkelt bara ta det så lugnt som bara är möjligt och när jag hade vänner att göra detta med så blev genast söndagar en bättre upplevelse. Men nu är vi tillbaka till avskyn, för alla mina vänner (verkligen alla, eller i alla fall dom som jag vill hänga med en söndagseftermiddag) har lämnat staden den här helgen. Då tänkte jag att det är ingen fara för att jag kan sitta inne och läsa mina tidningar som jag fick i födelsedagspresent förra helgen och mysa lite. Det började bra med en ”Elle” men det var när den tidningen var slut och jag plockade upp ”se och hör” som den stora chocken kom. För första gången fick jag känslan av att det var ganska längesedan jag bodde i Sverige för jag kände inte igen säg 50 procent av personerna som det skvallrades ganska friskt om i ”se och hör”. Men man kan ju se positivt på det, jag behöver ju inte gå och köpa någon svensk skvallertidning, för det är ju bara skvaller om totalt okända människor i den i alla fall. Jag kan ju istället bara tjuvlyssna lite på folket i fiket för att snappa upp lite skvaller om okända människor om jag känner ett sug efter det.

 

Jag lämnade mitt skvallertidningsläsande efter att jag i tio minuter försökte komma på vem den här nylyckliga Susanne från den skånska myllan är. Hittade inget svar på det så nu har jag satt mig i sägen för att se hur jag ska lösa mitt garderobs bekymmer för den verkar ha krympt lite.

 

Jag måste avsluta med att berätta att jag satt hemma hos Kine och klagade lite på att jag inte fick plats med mina kläder och istället för mammas lösning när jag bodde hemma ”då är det bara att rensa ut” så började hon skissa lite på hur vi kan få in en till garderob i lägenheten. Sånt där tänk gillar jag, det kommer bara från folk som jobbar med kläder!

 

Trevligt söndag på er!

 

Ps. Lite oviktig information. Idag var det exakt ett år sedan jag kom hem fån Korsika och firade min 20 års dag med mina vänner hemma hos brossan.

ett kyrktorn sträcker sig mot himlen

som en tiggare under slummen

du ser det från den stora vägen

om du reser dit i vår

säg att jag gärna kommer åter

ifall allting är förlåtet

att man blir klokare med åren

och om jag kommer dit igen

har du en plats där jag kan vila

ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån

ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån

hälsa skönheten i norr

säg till Viola att hon lyser

att hon var vackrare än sången

och att jag önskar att jag skrev den

fråga krigarna i väst

var dom gömde sina byten

se om någon av dom kom undan

och kanske lever av det ännu

och om jag kommer dit igen...

gå till huset med balkong

där järnvägsbommen ringer

under den varma, svarta plåten

har jag lämnat några drömmar

en dag lämnade jag allt

man kunde låta tiden vara

det känns som andra sidan jorden

vi kanske hade alla svaren

jag har kämpat med en dröm

jag ville inga brustna hjärtan

inga slitningar i blodet

jag ville hitta Söndermarken

och om jag kommer dit igen... 

Storbesöket är över och jag är tillbaka. Eller ja i alla fall till nästa vecka då de största människorna kommer fick jag reda på idag. Ibland blir man lite trött på det där. 

2 september och Sofia fyller år idag, grattis! Att Sofia fyller år innebär alltid att jag fyller år om en vecka. Men det har jag inte hunnit tänka så mycket på. 

Ett tag sedan jag uppdaterade här men allt är bra. Har lite jobbiga beslut att fatta bara, det tycker jag inte om så det är väl mest det min lediga tid går åt till. Att fundera. 

Kanske får ta tillbaka delar av mitt förra inlägg för nu visar det sig att dagen har varit mycket fin med en ganska hög temperatur, kanske så pass att det kan kallas sommar. Enligt tidningarna så är sommaren tillbaka. Eller hur, mig lurar ni inte så lätt.

 

Fint väder eller inte, jag har fått större bekymmer att tänka på. Svininfluensan har nämligen nått oss. Och då menar jag faktiskt inte oss som i Norge eller oss som i Oslo utan vi som jobbar på Zara. Två av oss har nu fått diagnosen svininfluensa. Och det är inte så iheller att de har gått hem och mått dåligt och gjort någon slags självdiagnos. Nej de har faktiskt varit hos en äkta läkare så det kan inte vara mer äkta än såhär. Men jag vet inte, jag tänker att man kommer väl få det förr eller senare och då kanske det är lika bra att få det avklarat så jag känner mig inte speciellt orolig. Får jag det så får jag det, annars har jag tur och får inte det. Det värsta scenariot är ju om alla andra får det och jag står själv i butiken, det blir ju jobbigt. Aja vi överlever.

 

Nu ska jag lämna det här 50-tals programmet på tv och gå ut en sväng. Kanske ska ta med mig paraplyet trots den klarblåa himlen.. Man vet ju aldrig. 

Efter en tid här i Norge så har jag konstaterat att ”it-plagget” här, stövlarna faktiskt inte bara är praktiska utan en nödvänlighet för att inte få vattendjur till fötter. Även om jag inte har inhandlat detta så har jag i alla fall det näst bästa, ett paraply. Inte för att fötterna mår bättre av det men man slipper att få den där frisyren som lätt kan orsaka skrattanfall på jobb. (Endast på jobb eftersom folket på stan är för upptagna med att hålla sina paraplyn i schak för att kunna se något alls) Idag funderade jag på om jag skulle inhandla ett par stövlar men eftersom jag framåt eftermiddagen kom ut i dagens kyla så tänker jag att jag lika bra kan köpa mig ett par skridskor glida till jobbet istället för i natt är jag helt säker på att allt regn kommer att frysa till is. Dessutom behöver jag inte ens anstränga mig eftersom den här nuvarande stormen nog kan blåsa mig till jobb eller i värsta fall om man ska vara lite realistisk förstöra min bästa vän, paraplyet.

 

Men jag är inte bitter över detta. Kanske bara lite tvivelaktig angående mina beslut när jag ser att förra årets ”it-plagg”, bikinin, (som för övrigt användes fram till slutet av september) fortfarande ligger i oanvänd i gardroben. Och jag kan ju säga att den inte kommer att användas i år, ryktet går att den så kallade sommaren är över och chockenrande nog så gick den direkt till vinter.

 

Jaja dags att komma över detta. Och att komma över ett par stövlar för det här är ohållbart, jag kan inte leva såhär.

Den här dagen kan man kanske inte säga började på det mest önskvärda sättet. Med massor av regn och vetskapen om en försenad leverans släppte jag min nya  favoritbok och soffplatsen och gick ner till jobb. I väntan på leveransen bestämde jag mig för att sortera och ställa i ordning alla prisskyltarna. Låter kanske inte så jobbigt men nu är detta stora prisskyltar i stål som är tunga och vi har ca 50 stycken i olika storlekar. Ja i alla fall så lyckades jag få upp alla på en hylla och sorterade dem så fint. Men nej, jag skulle bara rätta till den översta av de fem hyllorna liiite. Det borde jag inte ha gjort för det visa sig att den var lite lös, så den trillade ner på den andra hyllan, den hyllan trillade ner på den andra hyllan och den fjärde och alla de ovanstående hyllorna trillade rakt ner på mig. Fick alla hyllorna och mina välsorterade priskyltar mitt på armen (kanske var det så att jag hade en väldig tur som inte fick alla stålstativen i huvudet, kanske) så nu håller armen på att ändra färg från blå till lila, vackert och lite smärtsamt.

 

När jag hade återfått känseln i min kära arm och lugnat ner mig en aning så kom faktiskt leveransen och turen vände lite. Inga olyckor resten av dagen men mitt inplanerade eftermiddagssocialiserande med Anja insåg jag snabbt att jag fick avboka när jag fick höra att herr direktör kommer och hälsar på på onsdag. Och det verkar som att det är mitt område som kommer att hårdgranskas. Det positiva i detta är för det första att om jag jobbar duktigt de här dagarna så kan jag ta ledigt på fredag när min kära kusin kommer och hälsar på och för det andra så tycker jag att det är fantastiskt roligt när den holländska jätten kliver in i sin alltid beiga dräkt och visar vem det är som bestämmer. Just nu ligger vi på nivån ”trevligt att träffas igen” vilket inte innebär lite, man ska vara glad om man får en blick av herr direktör, ännu gladare om man blir tilltalad. Kanske kan jag till och med gå från ”trevligt att träffas igen” till ”kindpussen” men då måste jag verkligen imponera på onsdag, kanske till och med kasta ur mig något franskt ord.

 

Nu är det nog bäst att jag går och lägger mig med min bok om jag ska orka imponera. Dessutom måste jag fundera på vad som hände med alla kastanjeträden i allén här utanför. Löven börjar bli bruna och mig veterligen så är det något som händer på hösten, inte kan det väl vara höst redan? Vad hände?

 

God natt. 

Tillbaka från semester och Sverige. Lite ensamt måste jag ju säga, speciellt nu när Emilia har gått på semester och åkt till Sverige i, hör på detta, 4 veckor! Helt galet .  

Ledig dag! Vilket har inneburit en tur till Oslos enda strand, Huk. Väldigt varm och skönt. Men sen när vi bestämde oss för att åka hem så kom plötsligt det ösregnet som har legat och tryckt i två veckor. Ett riktigt riktigt ösregn. Men nu är det fint igen. Märkligt. 

Just nu gör två saker mig stressad. Eller idag är det ena stressmomentet borta. Salgförbredelserna är från och med idag borta för nu har salget startat på Zara, otroligt skönt för min del, nu är det värst för alla sales assistents och för kassörerna, jag kan mest glida, eller ja kanske inte glida då men inte stressa ihjäl. Igår fick jag till och med en applåd för att hela lagret var klart! 

Är det något som man ska fira i Sverige så är det väl midsommar, Sveriges enligt mig bästa högtid. Trots att jag tycker såhär så är detta andra året som jag firade midsommar utomlands och på grund av detta så kände jag mig lite nere när jag vaknade igår men det ändrade sig snabbt när jag kom utanför dörren på väg att träna för då var det helt underbart väder.

 

Tränade lite, åkte ner till stan, tog en god kaffe, började jobba och tänkte att det nog inte skulle bli en så dum norsk midsommar i alla fall. Men sen vände det. Vi fick en transfer, (andra butiker skickar produkter till vår butik för att vi säljer det bättre och det är jag som ordnar med det) en enormt stor transfer på 45 boxar som vi verkligen inte har tid med. Jag fick göra om ett av våra lager helt själv nu inför vår rea och det är så otroligt slitigt men nu är det gjort i alla fall. Sen insåg jag att jag måste jobba extra imorgon för att få upp den här transfern. Efter det slutade jag och tänkte att det är ju i alla fall fint väder idag. Men gud vad fel jag hade. På de snart nio månaderna som jag har bott här så har det aldrig regnat så mycket som det gjorde igår. Herregud vad det öste ner, och eftersom jag givetvis hade glömt mitt paraply hemma så tänkte jag att jag skulle ta trikken hem istället för att gå som jag brukar men när jag ganska blöt kom fram till hållplatsen så är det någon slags konsert så att hållplatsen har flyttat skitlångt bort. När jag sen äntligen kom på den och nästan var hemma så tänkte jag att det är bäst att jag ställer mig upp i tid så att jag inte missar min hållplats. Då trycker jag för löst på kanppen så att den bara kör förbi och jag fick ännu en gång promenera i ösregnet. Fy vad besviken jag var då.

 

Men sen vände det igen. Kom hem så var Emilia och hennes systerdotter här och hade gjort blomsterkransar och vi hade svenska nypotatis och gräddfil! Så jag torkade upp och bytade om sen åkte vi på fest hos några kompisar vilket var väldigt kul och sen gick vi ut på baloola. Med andra ord så blev det i slutändan en bra midsommar i alla fall. Dessutom så får jag en midsommar till i veckan för på tisdag firar normännen en kombination av midsommar och valborg. Men jag längtar trots det tills jag ska fira midsommar nästa gång, i Sverige förhoppningsvis!

 

Ha en underbar midsommardag!

Redan onsdag och jag känner mig ovanligt trött idag. Uppe och hoppade tidigt, mycket jobb och sen grillning i parken. En tröttsam men väldigt bra onsdag.

 

Nu har jag precis kommit hem och tittar lite på Uppdrag granskning, mitt favoritprogram! Men jag såg nyss att mitt andra favoritprogram snart ska ha premiär, morden i midsommar. Kommer ihåg sommaren då vid varje avsnitt åkte ut till Ida och Elin och tittade på det. Morden i midsommar är sommar för mig.

 

Imorgon blir en lång dag på jobb för imorgon börjar salgförbredelserna på riktigt. En tuff planering är utarbetad men det kommer nog bli hårt arbete för att hinna med den men det ska bli kul!

 

Nej nu får väl jag gå och göra mig en kopp the. Har varit väldigt fint väder här den senaste veckan även om prognosen har sett dyster ut men ikväll börjar det kännas lite kyligt. Fick till och med linda in mig i filten när jag vilade en stund i parken.

 

God natt

Slut på en helt underbar helg med mycket utomhusaktiviteter i fin fint väder! Pic-nic i frognerparken, strandmys i Huk och igår åt vi nypotatis och jordgubbar. Fantastiskt!

Haft ett litet semesteruppehåll av min blogg men nu är jag tillbaka i Oslo och i vardagen igen. 

Norge, detta otroligt patriotiska Norge. Härromdagen pratade jag men en kille som helt plötsligt börjar göra otroligt mycket reklam för deras eurovisionlåt, till slut bara skriker han ut "vi kommer ta hem hela skiten", (avgör själv vad ni tycker: http://www.youtube.com/watch?v=-8JRtGMBUz0). Men det är bara så typiskt Norskt, det finns ingen gräns och det gäller att hylla Norge. Titta bara på deras översättning till vår patetiska student i sverige. I Norge så är man russ, och det är man inte i en dag som i Sverige inte. Här börjar russen den 17 april genom att alla studenter får vars ett par oftast röda snickarbyckor som de sen inte får lov att ta av sig på en månad. Under den här månaden så åker de runt i bussar som de har hyrt och festar som galningar. Och allt är okej att göra när man är russ, verkligen allt. Och det är det för att detta är en gamal norsk tradition som är över 100 år och då är det ju klart att det ska vi hålla på. Alla studenter som har jobb får till och med obligatorisk ledighet i samband med russtiden. Sen avslutas det hela med en enorm fest och rusståg den 17 maj. Spännande. 

Jaha, då sitter jag här på mitt lilla café igen. Lilla Gabels.