26 september
Förnekelse.
I en vecka nu har jag försökt att undvika att använda åtminstone halva min säng på grund av den nu har blivit en garderob. I en vecka har jag tänkt att jag borde göra något åt det men nu har dagen kommit när jag tänker ta tag i mitt lilla problem.
Jag har laddat med en ganska oglamorös frukost bestående av cream chees på ett hamburgarbröd och en kopp the framför sex and the city. Under tiden så passade jag även på att förflytta högen med kläder från sängen till soffan. Detta kan kanske hindar mitt pinsamma beteende att gömma klädhögen under täcket när jag får besök.
Jag kan inte i heller förneka att det finns ett liv som väntar på mig utanför Zaras dörrar så i veckan när kunde gå från jobbet i tid på grund av en banktid så passade jag även på att gå på film nummer två i Stieg Larssons trion, ”Jenta som lekte med ilden”. Eller ni kanske tycker att jag borde ta det på svenska ”Flickan som lekte med elden”. Men jag har kommit på att det är just det, jag måste sluta att ta allt på svenska. På grund av alla svenskar här (senaste siffrorna är 60 000 (!) svenskar i Oslo) så har det blivit ett minisverige här. Klubbar dit bara svenskar går, kanaler som bara svenskar tittar på, områden där bara svenskar bor och jobb där bara svenskar jobbar. Helt ärligt så är det inte bara jag som borde vakna upp från min förnekelse utan även de flesta svenskarna här för vi bor i Norge, inte i Sverige, ganska likt men inte samma. Vi bor i Norge hur mycket vi än försöker inbilla oss att detta är Sverige.
I vilket fall som helst så var filmen väldigt bra och jag förstår varför Paolo Roberto var med i den nu när han är med i boken och allt men kunde ingen gett honom lite skådespelarlektioner innan?
Nej nu är det tid att sluta leva i förnekelse.
Önska mig lycka till
