3 mars

Ännu en väldigt speciell dag. Ännu en underbar vän. Rebeccas 21 års dag.

Kommer ihåg en dag för ungefär 6 år sedan när vi var ute och promenerade nere vid ån och funderade på hur våra liv skulle se ut. Kommer ihåg att vi pratade om hur det skulle vara när vi blev 20. Så långt bort då, så väldigt nära nu. Eller ja mest för mig, den tiden för henne är förbi. Hon har nog också passerat det som vi pratade om. Flytta ifån Svedala, skaffat sig ett jobb, pojkvänn, lägenhet. Skaffat sig ett vuxenliv. Ibland önskar jag att vi vore tillbaka på den promenaden. Kanske bara för att känna hur det känns att vara 14 igen. Men jag är glad över att vi är där vi är och att vi är 20 och numera 21. Jag är också otroligt glad och stolt över att ha en vän som henne. Någon som man vet alltid kommer att finnas där, trots att man väljer bort sitt hem, hennes hem.

Om det är en sak som jag har lärt mig av att vara borta så är det att det är inte som man trodde när man var 14 år. Att antalet vänner spelar någon roll. Det som spelar roll är dom vännerna som man har trots att man inte har träffats på ett halvår, trots att man inte vet vad de gör om dagarna eller trots att man inte alltid kan vara där när det behövs.

Jag är lycklig för jag har några sånna vänner. Äkta vänner. Och visst känner jag ganska ofta att jag önskar att jag kunde vara med dom men vet ni en sak. Mamma sa något när jag var hemma som jag verkligen har tänkt på. Att var sak har sin tid. Så även om det för stunden kan vara tungt så vet jag att vi en dag kommer att sitta där igen, tillsammans efter en shoppingrunda, fikandes och skrattandes åt alla människor. Även om det kanske dörjer ända till Juli, som med Ida så vet jag om att det kommer att hända igen.

Var sak har sin tid..

Till Ida, för att tiden med dig är speciell
jag saknar den
Ensamma dar, väldiga värld,
orden ekar i hennes röst.
Ingen sömn och inga svar.
Ingenting kvar mer än ett rostigt svärd,
som hugger och vrider sig i ditt bröst.
Vi ses på hjärtats bar,
det här är brustna hjärtans höst.

Här är timmarna av ovisshet
poeternas bensin
här är natten när vi räknar våra stygn
allt gick så fort

Du kan dränka dig i minnen
eller litervis med vin
du kan sjunka ner i sörjan och vända dygn
men allt är gjort


Kommentarer
Postat av: Rebecca

Jag blir helt tårögd! Jag kommer så väl ihåg den promenaden, Alla tankar och funderingar vi hade då. Det kvittar hur långt ifrån vi är varandra, vi vet vart vi har varandra ändå! Du vet att jag tycker du är den bästa personen som finns! Det kommer alltid vara vi =)

2009-03-08 @ 14:20:49
URL: http://www.nogg.se/rebeccccaa
Postat av: Ida

Vad jag saknar dig, kan knappt vänta tills juli..kärlek <3

2009-03-11 @ 06:10:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0