8 november
Det är något med storstäder som gör att man känner sig ganska liten. Så mycket folk på väg någonstans så att det blir svårt att synas i all massa. Något som kanske även det definerar en storstad, att det finns mycket folk som vill synas och som också gör det på ett eller annat sätt. Eller så ser man folk som inte längre bryr sig om att de syns. Går inte en dag utan att jag ser någon som står i en port, på en toalett eller bara mitt på gatan och gör sitt bästa för att hittat den där venen i armvecket. I porten till mitt jobb brurkar tre av dessa missbrukare hålla till. Tillsammans med en uteliggare som jag varje dag ignorerar precis som alla andra. Precis som alla andra har man ju fått för sig att om man går tillräckligt fort och och om man tittar åt ett annat håll så finns det inte.
Men det finns, och jag ser det varje dag, ignorerar det varje dag. Så är livet i storstaden, kanske till och med livet i värden..
Tittade på Blood Diamond häromdagen, det är en en av mina favorit filmer som handlar just om folks ignorans, den filmen har gjort skillnad. Det ska jag också göra på något vis en dag.
Men det finns, och jag ser det varje dag, ignorerar det varje dag. Så är livet i storstaden, kanske till och med livet i värden..
Tittade på Blood Diamond häromdagen, det är en en av mina favorit filmer som handlar just om folks ignorans, den filmen har gjort skillnad. Det ska jag också göra på något vis en dag.
johanna
Kommentarer
Trackback
