Oslo And I

Igår bestämde vi oss för att lämna Orizonte för en stund och åka till Calvi vilket ligger två timmar bort. Jag jobbade till halv elva och sen misslyckades jag i en kluns (det är så vi bestämmer saker här, vi klunsar om det, vuxet) så jag fick uppgiften att köra mig själv, Alex, Malin och Janina dit.

Två timmar senare och ganska många disskusioner senare så kom vi fram till Calvi. Där fixade vi fram lite nattmat och satte oss och väntade på partybussen. Fruktansvärt roligt var det. Till saken hör att här börjar det märkas att vi är i slutet av en säsong och alla hemligheter och skit har börjat komma fram så det fanns en del att prata om. Vem vet vad, hur vet ni det, vem vet, vad ska jag göra nu. Lite så går snacket.

Väl framme på Acapulco så dansade vi hela morgonen lång, hade stora problem med att komma tillbaka till Calvi igen, blev av med Malin och Janina, hamnade till slut på Langlelys hotel Mediterine, gick in i fel rum, blev utkastade, sov i vår trötta p-bil, vaknar upp i den svettiga bilen och kommer på att vi måste hitta Janina och Malin, går upp på hotellet, hittar dom i ett rum, Malin kör hem igen, vi kommer hem, och bom en timme senare börjar jag och Janina jobba. Slutade för ca en timme sedan och nu är jag så fruktansvärt trött. Men nej vad händer nu precis när jag ska krypa till kojs. Det är översvämning i lägenheten. Stopp i vasken. Det finns en gräns för vad man orkar med.... Gud, nu är jag precis trött på det här stället.



Fast kan inte låta bli att tycka att det är lite komiskt, kanske i tre och en halv vecka till i alla fall.

Nu ska jag moppa!

Bon nuit!